Yes!!!!! Jag hann med att få ut nyheter idag. Men ack så mycket mer jag har som ligger och väntar......

Mer kommer.....

Kram Joanna

Igår var planen att lägga ut nyheter i shoppen, men som ni ser hann jag bara med de fem hjärthängena och jag har mängder med nya pärlor som behöver komma ut i shoppen. Minstingen var hemma med sin förfärliga hosta och han ville allt annat än se film :-). Han tyckte att vi skulle baka så då blev det till att dra fram bakgrejerna. Hur som helst så tänkte jag göra ett nytt försök idag då han är tillbaka i förskolan nu. Ska bara packa beställningarna först.....och äta nu. Låter som jag läst Alfons Åberg för mycket.

Här i Bara-, Malmötrakten skiner solen idag så man är på så gott humör :-)

Kram alla goa männsikor

//Joanna

Jag tänkte ha lite pärlträffar i butiken nu innan jul. Kan ju vara praktiskt att få tid att sitta ner i lugn och ro, för att tillverka lite julklappar. Träffarna äger rum 11 och 27/11 samt den 11/12, start är 15.30 och vi håller på så länge vi orkar, dock längst till kl 22. Anmäl er med kommentar här eller på mail till info@barapyssel.se.

Lite annan information. Jultiderna har börjat och beställningarna trillar in. Jag packar både dag- och kvällstid, så fort jag bara kan. Ibland hinner jag inte med att få iväg alla beställningarna, är ju lite begränsad då lådorna töms kl 17 redan.

I övrigt har det varit väldigt mycket privat de sista fyra veckorna. Min morfar fick besked om det inte gick att rädda honom från cancern. De sista veckorna försökte jag vara hemma hos mormor och morfar så mycket jag bara kunde, jag tog med mig arbete dit och bara fanns där. Morfar tyckte det påminde om när jag var liten. Han satt och läste och jag satt sidanom och broderade eller pysslade. Som liten spenderade jag somrar, lov och många helger hos dem, så de är som mina extraföräldrar.

När morfar hamnade på sjukhuset för två veckor sedan anade väl vi alla vad som var på väg att hända. Jag var hos honom på fredagen med mamma. På lördagen var jag där med min moster, vi satt vid hans sida, pratade minen och grät och skrattade om vartannat. Han sa inget, var knappt kontaktbar och reagerade inte när man tog honom i handen. Men när jag och moster rättade till hans kudde sista gången tittade han på mig med en tröstande, lugnande blick och då förstod jag. Jag pratade med mormor och sa att hon måste åka ner till honom nästa dag. På kvällen var jag helt knäckt, förstod att det var sista gången jag såg honom i livet.

Följande dag åkte mormor dit, tog honom i handen och han kramade den jättehårt och somnade sedan in. Vackert, han väntade på henne. Kärleken är underbar.

Som ni kan förstå har den närmasta tiden varit jobbig för mig och man gråter en skvätt då och då. Men han har det bra nu, slipper lida mer.

Nu ska jag lägga ut nyheter i shoppen!

Kram Joanna